passionforfood

Såg ju denna film igår, eller inatt. Den borde alla människor se, alla som inte har sett den, och ni som sett den, se den en gång till. Den var riktigt bra. Som vanligt har svenska filmer ett sätt att beröra, som inte många andra utländska filmer klarar av. Denna filmen handlar om Alex, en kille som flyttar tillbaka till sin hemstad Hudiksvall, för att försöka hitta ett jobb. Det finns bara ett jobb, på ett dagcenter som kallas för Paradiset. Alex är först reserverad och är inte vad utvecklingsstörda, men anpassar sig efter ett tag och börjar verkligen att se Leif, Kjell-åke, Kristina, Katarina, Ebbe och Filippa som sina vänner.

Alex tycker att gruppen på Paradiset bara får syssla med tråkiga saqker, som att hålla på med ved, och anmäler dom därför till en talangjakt i tv där dom ska vara med. Detta är verkligen inte bra mottagit hos gruppens föräldrar som anklagar Alex för att ta onödiga risker med deras barn. Det hela slutar dock med att Paradiset ger sig iväg själva på talangjakt utan Alex. Hur går det, vad slutar allt med, och vad händer med gruppen? Ja se filmen så får ni svaren.

Detta är en varm film, som går rakt in i hjärtat på mig. Hur vänskap och förståelse byggs mellan människor med helt olika nivåer i förstånd. Otrolig varm och härlig film, en dramafilm, många tårar, usch. Nära att bryta ihop under slutet.